Mikael Söderström

Jag skrev tidigare om hur man kan använda metadata på modellerna för att kunna anpassa renderingen av dessa på sidorna. Jag fick en intressant kommentar på det av användaren ”BlackMustard” på aspsidan som lyder:

men går inte detta lite stick i stäv med separation of concerns-principen? nu har jag ju plötsligt attribut i min model som bestämmer hur saker ska renderas!

Med Dynamic Data så går detta att lösa enkelt med en metadataklass, och då jag inte har sett någon dokumentation om detta för ASP.NET MVC 2 så antog jag att de inte hade implementerat det ännu för detta. Efter att ha testat det så insåg jag att det visst fungerade, vilket gör att man på ett bättre sätt kan sätta metadata utan att behöva ändra direkt på modellen.

Jag kommer att använda samma projekt som i den föregående artikeln, samt använda samma funktionalitet, men flytta ut attributen till en separat klass.

Det första vi behöver göra är att ändra på Customer-klassen så att den blir partial. Det gör att vi kan lägga till information på den utan att behöva ändra i original-klassen. Kör vi med till exempel Linq to Entities så är det en genererad klass och partial som default.

När vi har satt klassen som partial så ska vi skapa en ny fil (Customer_Metadata.cs), vilken kommer att innehålla vår metadata.

Det vi gör är att vi tar de properties vi vill modifiera i Customer-klassen och sätter attributen på dem. Sedan kan vi ta bort attributen från original-klassen.

Den partiella Customer-klass vi har skapat i den nya filen skall ha attributet ”MetadataType()”, vilken gör att vi kan sätta en klass som innehåller metadata för denna.

Den nya cs-filen ser då ut så här:

using System.ComponentModel;

using System.ComponentModel.DataAnnotations;

namespace Customers.Models

{

    [MetadataType(typeof(Customer_Metadata))]

    public partial class Customer { }

    public partial class Customer_Metadata

    {

        [DisplayName("Kund-ID")]

        public int CustomerId { get; set; }

        [UIHint("CapitalString")]

        public string FirstName { get; set; }

    }

}

Om vi kör sidan nu så ser vi att vi får exakt samma resultat som innan, utan att behöva ändra i original-Customer-klassen.

Vi kan på detta sätt enkelt separera på logiken som finns i modellen och den som används för presentationen av denna.